6/10- 09.
Tva arbetsdagar har gatt, vilket verkligen marks. Hela min kropp varker och ar mer eller mindre slutkord, sa att jobba pa dagis ar nog ganska uteslutet for mig i framtiden. En vanlig dag ser for tillfallet ut som foljande:
ga upp klockan sju, da frukosten ar serverad. Och det ar ju dumt att saga att det ar nagon dalig frukost- muffins, agg, rostat brod, fil, flingor, yoghurt, fruktsallad, french toast osv. Sen aker vi till jobbet runt kvart i atta, dar vi stannar tills klockan fem. Det ar inga kortdagar direkt. I for sig har vi tva timmars lunch medan barnen sover fran 12- 14, men anda. Och det ar full fart exakt hela tiden, nio timmar om dagen, fyra/fem dagar i veckan. Det ar jobbigt, men ocksa sjukt roligt och helt underbart. Barnen ar sa harliga, oppna och spralliga. Det jobbiga ar val mest att man sa val kan se pa barnen att de blivit utnyttjade/misshandlade/kommit fran ett daligt hem. Att de har arr over hela ryggen, sprucken panna, fortfarande blamarken over hela kroppen trots att de varit pa barnhemmet i flera manader. Men annars ar allt i stort sett valdigt bra!
Imorron ar vi lediga fran barnhemmet, som varje onsdag. Vi kan gora andra aktiviteter och jobb pa den dagen, och de jobben jag ar mest sugen pa ar att jobba med handikappade barn, pa ett soppkok och pa ett djurhem. Men imorron aker vi sju brudar och shoppar i Waterfront, eftersom det inte skulle bli solvader. Men det skulle det ju inte vara idag heller, men nar jag satt pa mig stickade trojan blev det 25-30 grader, heja. Och sa blir det kanske bio imorronkvall, for 15 kronor. Galet billigt en del saker ar har alltsa.
Annars har jag inte sa mycket att tillagga just nu, det hela ar fortfarande svart att ta in. Jag kan inte forsta att jag var i Sverige for en vecka sen, det kanns som en evighet sedan. Man kommer oerhort snabbt in i rutinerna, sa det kanns som vi bott i vart hus i flera veckor och kant varandra och barnen sen manader tillbaka, ungefar.
Kontrasterna fran Sverige ar inte jattestora annars, som jag hade tankt mig. Vi bor nara det mesta, t.ex. det har internetcafet och snabbkopet. Klart det ar sjukt stora kontraster om man kommer till kakstaderna och sant, men dit har vi ju inte varit an. Jag kanner mig mer hemma an vad jag trodde att jag skulle gora, och jag tror det beror till stor del pa de andra volontarerna. Vi alla gar igenom samma saker och ungefar samma kanslor, vilket alltid kanns bra att inte vara ensam.
Ta hand om er dar hemma tills vi hors igen! Och tusen tack for alla kommentarer, de varmer verkligen! Roligt att se att sa manga laser. Och ni som skickat mejl, jag ska verkligen forsoka fa tummen ur och svara snart!
ga upp klockan sju, da frukosten ar serverad. Och det ar ju dumt att saga att det ar nagon dalig frukost- muffins, agg, rostat brod, fil, flingor, yoghurt, fruktsallad, french toast osv. Sen aker vi till jobbet runt kvart i atta, dar vi stannar tills klockan fem. Det ar inga kortdagar direkt. I for sig har vi tva timmars lunch medan barnen sover fran 12- 14, men anda. Och det ar full fart exakt hela tiden, nio timmar om dagen, fyra/fem dagar i veckan. Det ar jobbigt, men ocksa sjukt roligt och helt underbart. Barnen ar sa harliga, oppna och spralliga. Det jobbiga ar val mest att man sa val kan se pa barnen att de blivit utnyttjade/misshandlade/kommit fran ett daligt hem. Att de har arr over hela ryggen, sprucken panna, fortfarande blamarken over hela kroppen trots att de varit pa barnhemmet i flera manader. Men annars ar allt i stort sett valdigt bra!
Imorron ar vi lediga fran barnhemmet, som varje onsdag. Vi kan gora andra aktiviteter och jobb pa den dagen, och de jobben jag ar mest sugen pa ar att jobba med handikappade barn, pa ett soppkok och pa ett djurhem. Men imorron aker vi sju brudar och shoppar i Waterfront, eftersom det inte skulle bli solvader. Men det skulle det ju inte vara idag heller, men nar jag satt pa mig stickade trojan blev det 25-30 grader, heja. Och sa blir det kanske bio imorronkvall, for 15 kronor. Galet billigt en del saker ar har alltsa.
Annars har jag inte sa mycket att tillagga just nu, det hela ar fortfarande svart att ta in. Jag kan inte forsta att jag var i Sverige for en vecka sen, det kanns som en evighet sedan. Man kommer oerhort snabbt in i rutinerna, sa det kanns som vi bott i vart hus i flera veckor och kant varandra och barnen sen manader tillbaka, ungefar.
Kontrasterna fran Sverige ar inte jattestora annars, som jag hade tankt mig. Vi bor nara det mesta, t.ex. det har internetcafet och snabbkopet. Klart det ar sjukt stora kontraster om man kommer till kakstaderna och sant, men dit har vi ju inte varit an. Jag kanner mig mer hemma an vad jag trodde att jag skulle gora, och jag tror det beror till stor del pa de andra volontarerna. Vi alla gar igenom samma saker och ungefar samma kanslor, vilket alltid kanns bra att inte vara ensam.
Ta hand om er dar hemma tills vi hors igen! Och tusen tack for alla kommentarer, de varmer verkligen! Roligt att se att sa manga laser. Och ni som skickat mejl, jag ska verkligen forsoka fa tummen ur och svara snart!
